Lyssnade på radio idag, de pratade om år 2003. Båda programledarna tyckte det var en mörk känsla över det året. Något som ofta var på nyheterna då, var om hur psykiskt sjuka människor var farliga, media framställde det som att de var statistiskt mer farliga,hemska och onda än andra "vanliga människor". Men så är det ju inte. Friskt folk begår lika mycket brott som psykiskt sjuka. Men så till saken, det var ett mörkt år. Helt objektivt också tydligen. Mina egna minnen är rättså "emo" trots min ringa ålder. Men de var nog ett av mörkrets år, svartmålad var den sjuka, galen och konstig. Glåporden, som tusen knivar i magen.
Jag vet inte om det var då, eller nåt år efter. Som jag lyssnade så sjukt mycket på kent. Besatt, i en dimma. Det kändes som ingen kunde förstå mig.
Jag måste nog se mig som ett av deras största fan. Och nu har jag liksom fått någon omedveten och "ofrivillig" emocomeback, så jag måste bara gå igenom alla känslor igen. Eftersom jag slutade väldigt tvärt, för att jag bestämt mig att försöka må bättre. Ibland måste man bara bestämma sig för saker. Jag ville bara skriva några små rader om det året, 2003. Jag vet inte men jag tror de var något som hände då, en sorts revolt från mörkrets sida. En spya från yttre rymden. Det är viktigt att spy ibland.
Glöm aldrig det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar